Min ork kommer ta slut en dag, jag vill inte att den dagen kommer, ibland vill jag och ibland inte.
Men när kommer den?
Mina vänner ge mig så jag orkar, falska som äkta, jag tror på mina vänner, jag är kanske dum som gör det.
Nu kommer det komma en jävla massa ryckten, jag pallar inte sånt, låt mig leva mitt liv så kan ni andra sköta erat och sluta snacka skit, vill ni något kom och snacka med mig faaace tooo faaace så får ni all sanning direkt!


Det här är till en väldig speciell människa: jag litade på dig, det är du som vet allt om mig, verkligen allt, du är en människa som aldrig skulle svika mig, det du gjorde, jag vet inte om det är sant, men är de det så blir jag rädd, jag littar fortfarande på dig(, jag kanske är dum och gör det) men en så underbar människa som dig kan jag inte tro något annat om. Sen första gången jag träffade dig så har du alltid funnits där för mig, jag vet inte vad jag ska skriva för jag blir bara ledsen och besviken. Men jag älskar dig så jävla mycket och en vän som dig vill jag aldrig förlora!